Nostalgitripp....

Idag är det ingen värme alls. Inte blev det bättre av att få ett mms från Skåne med böljande gröna gulblommande rapsfält och två söta voffar lapandes solsken. Det såg underbart ut. Här är enbart grått och kallt, lingonris och tallar. En snödriva här och där. Men snart, ja snart slår björklöven ut. Den där första skira grönskan som är så ljuvligt fin. Då knopparna brister.

Var in och kollade webbutiker med lite gammaldags stil. Jag vill göra om vindsrummet. Golvet duger men tapeterna är 80-tal. Vill ha något tidlöst gammalt och mysigt på väggarna. Som det är nu så krockar det verkligen mellan IKEA, 80-tal och gammalt. När jag var barn sov jag i ett litet, litet vindsrum då jag hälsade på i Granträsk. Fan vad modig jag var! Sova ensammen i ett pyttelitet omålat timrat krypin. Det var inte ens ett rum. Med en pytteliten snedörr. Lååångt från alla andra. Nu var jag inte så långt ifrån men det kändes så. Jag var alldeles ensammen i hela världen i denna gamla lilla pytteskrubb med småsmå fönster nere vid golvet. Gud! Jag kom just på att jag såg aldrig nån spindel där. Spindlar fick mej att tappa koncepterna när jag var liten. Ja, senare också. Om jag måste vara ärlig så ...ja, jag älskar dem inte ännu. Inte alls. Men jag har slutat gapa när jag ser en. Förr skrek jag så förskräckligt att jag kunde framkalla slaganfall hos dem som hörde mig. Eller framkalla skräck och hysteri. Och det vill jag ju inte. Jag vill ju folk ska tordas komma fram och eliminera odjuren åt mig. Inte lägga benen på ryggen.


Folket i Granträsk höll undan spindlarna väl. Eller så hade jag inte tid att titta efter. Å, där var det sommar, kossor, en arbetshäst som inte fick störas och fjollas med. Han var en ARBETSKAMRAT fick vi veta. Ingen leksak åt små jäntor. Vi badade i bäcken, klättrade i höskullen, överallt var vi.

Nåt jag minns tydligt är långfilen och halstrad strömming. Tunnbröd. Riktigt smör. Det bakades och lagades mat jämt. Åsså sov man middag i den gården. Ja inte vi, jag och hon men Bonden och hans fru. De var hennes mormor och morfar. Men det fanns alltid mer folk där. Iallafall just då jag var där. Det fanns även sommarstuga, bagarstuga och en massa andra timrade uthus förutom ladugården. Det är mysigt det här med sommarstuga på en och samma gård. Det skulle jag gärna vilja ha. Med utedass. Ett skitgulligt utedass! Går det?


Åter till vindsrummet, hur får jag till det? Ett urmysigt gammaldags vindsrum? Måla? Det ser ibland hafsigt ut när det är många lager tapeter om man målar på det. Äh, jag har ändå inte råd göra något i år. Nästa år kanske. Drömma är gratis. Tur det. Annars hade jag varit ruinerad nu.

Gubben sitter på altan och ölar. Hur kul är det. Jag hade tänkt städa nerepå men inte nu... sen...imorgon...ska se om jag kan göra något riktigt mysigt för mig själv. Neej, det går inte. Jag blir sjuk av allt damm härnere. Om jag fokuserar på "Så ska det låta" kanske jag inte märker av dammet *blink*blink*

Byebye world