Jag misstänker att det utkämpas det ett slag mellan virusarna och de där vita blodkropparna. Idag tyckte jag mig ana en liten liten förbättring. Jag är fortfarande jätterosslig men inte lika grandiost snuvig som tidigare. Däremot har jag fått eksem och allergi ovanpå allt. Blir hemma imorgon om inte något alldeles oväntat sker.
Mors dag idag. Vi brukar inte ta den på så stort allvar. Den infaller ju i maj som ju är som den är för oss. Fick två somriga fina löpare och en liten ittalaskål, Alvar Alto eller vad han nu heter. Hon e så söt, stortjejen min. Tänka att skruttiga jag fick så vackra, rara döttrar? Fattar det inte. Lilla slutkörda mamman. Inte konstigt med så ärvensamma aktiva barn som hon har. Barnbarna var hur söta som helst oxå. Livliga och ruschiga. Som sig bör. Jag blir så arg på att jag är så matt och svag och inte orka med de mina som jag annars brukar.
Vårdcentralen och apoteket nästa för mig imorgon, absolut!
Hittade en CD som jag stoppade in i datorn. Jag är inte religiös men i den var det idel...jaa, gammeltantssånger. Får mig att tänka på tältmöten och dylikt. Fast jag har aldrig varit på tältmöte. O store gud är ändå fin, lite mäktig. Iallafall då man spelar den på högsta volym som jag gör nu. Åh, leende guldbruna ögon finns också på Cdn. Mmm, Yrvädret mitt hade vackra guldbruna ögon. De där lite bärnstensbruna. Sagan-om-Isfolkets-bärnstensgulbruna. Läste böckerna då de kom. Det var väl därikring -85 Minns att hennes färg på ögonen fascinerade en granne till oss i Rosvik. Grannen var alldeles hänförd.
Om jag inte blir bättre snart kommar jag att bli en riktig dysterkvist. Jag måste få njuta av de där smååå sakerna och få ha lite pysselmysigt med plantor, gödsel och annat småplock. Ha städat och rent kring mig pga allergin, åsså ha lite socialt umgänge med de människor jag tycker om. Nu är allt så begränsat och orkeslöst för mig att jag känner att jag liksom dras in i nån sorts ledsen apati. Vill inte det. Tycker inte om det. Känslor är bra. De måste få finnas. Allihop. Men inte handlings- och känslomässig förlamning. Bläh.
Ååå, en stackars stooor geting har förirrat sig in hit.
Vill släppa ut den.
Den har nog många larver att pyssla om och mata.
Syns sen.
3 kommentarer:
Hoppas att du kryar på dig snart.
ta det nu lugnt så att orken kommer igen. Säkert väntar blommorna och ogräset tills du är ok igen.
Jag är nog förlamad.Ska på vc i morgon kl 8.00.
Ha det så bra du bara kan,och kurera dig med ditt spec.te.
DU är en sån god MOr Vännen..å alltid har du funnits till som X-tra mamma till oss andra..;-)Hö,hö Geting..näe huvva då springer jag..:-)
Flamman, vi rings imorrn. Hoppas att allt klaffar för dig imorron! Du e inte förlamad. Du e faxist driftig o duktig. Det är "miljön" som är som den är.
Ulliz, ser dej framför mej med två tofsar och fräkning obändig livlig vilja: KAN SJÄLV! Ingenting var omöjligt för dig. Envis och omtänksam. Hihi, du är likadan än. Om än äldre. Och tröttare. Vilken otrolig förebild du är för dina rara telningar! Ta inte ut dig. Du är det viktigaste dom har.
Skicka en kommentar