Nu har jag grundmålat Johannas badrumspall. Den vill lilla Kvitterill ha när hon borstar tänderna så hon når opp till tvättstället. Åsså har jag köpt en flytväst åt henne. Jobbarhandskar åt mig. Jag e lite känslig uti händerna. Huden alltså. Får lätt självsprickor och småsår. Enerverande. Mina älskade rödsvarta jobbhandskar har jag gömt omsorgsfullt tillsammans med den nya sekatörn jag fick i fjol. Så omsorgsfullt att jag inte hittar igen dem. Retfullt värre. Nu har jag köpt nya handskar. Men jag hoppas de gamla handskarna och sekatörn snart kommer tillrätta igen. Samma med vattenkannorna. I fjol hade jag minst tre vattenkannor. Ni vet, sånadär man har ute. två tieliters och en femliters.
Nu har jag letat i vartenda skrymsle och vrå här på gården. De är spårlöst försvunna!? Jag fattar det inte. Så jädrans mycket utrymmen har vi inte här. Men borta är de. Totalt borta! Gubben säger jag letar för dåligt. Jojo, han brukar hitta det jag inte hittar. Och triumfera medans jag surt muttrar för mig själv. Den här gången hittar ingen av oss våra gröna vattenkannor. De är och förblir väck. Det finns ergonomiska vattenkannor. Fiskars... hm, om jag skulle investera i några sådana? Hittills har jag knatat mellan regntunna och blomkrukor med... viledas röda skurhink. Jag får inte rätta mys-känslan att värna och vårda blommorna med...... en röd vileda-skurhink....
Var var jag nu? Jo, målandet. Jag målade ena bänken också. Sen blev det så in i norden kallt stå ute så jag fick ge opp för ikväll och gå in. Den här sommarn är inte lagom i år. Antingen är det tropisk hetta eller så polarisk kyla. Finns det inget mellanläge? Enda fördelen med kyla och blåst är att man slipper brämsarna och de mesta krypen. Nu fastnade ändå tre kryp i färgen på bänken. En mygga som fick vita fötter, en myra som stoppade ner skallen sin i färgen. Grym död. Åsså ett litet bevingat flygfä som bestämde sig för att landa och gojsade fast sig totalt i nymålan. Med hjälp av praktisk låååång skruvmejsel fick jag väck dem. Jag e glad att ingen av de tre var en spindel. DÅ är det genast svårare. Både för mig och för gubben som måste övertygas om att göra en insats. Han e trött på mej och mina skräckinjagande spindlar.... Åja, om han ser en orm kan han ropa på mej, Man ska hjälpas åt. Men här finns inga ormar... bara annat...
Om vi mot all förmodan skulle finna en orm här... jag kan nog inte slå ihjäl den. Nej, jag skulle stoppa den i en hink med lock o köra bort i ödemarken o släppa ut den. Huggormar är ju fridlysta numer tror jag. Fast jag skulle aldrig hinna. Gubben skulle nog slå ihjäl den på stört. Tänk om han ville lägga ner samma energi på mina spindlar.....
Jaa, vi har alla våra egenheter här i Nästet. Mm , till och med toastolen. Jodå, den godtar inte vad papper som helst. Nu efter tre år här är vi noga med vad toapapper vi köper. Det ska vara hårdpackade rullar med extralångt papper. Inget fluff eller poröst svammel. Lambi är rena döden för avloppet. Lågprisfluff orsakar garanterat avloppsstopp. Om jag inte minns fel är Edet extra godkänt. Likaså Willys extralånga. Hårdpackade stora rullar. Då funkar både toa och avlopp felfritt. Sista felköpet av toarullar kommer ALDRIG upprepas. Jag ska inte gå in på det. Här är Gubben och jag rörande eniga och synkroniserade. Vi köper aldrig fel numer.
Å, imorron kommer lilla familjen. Längtar... vi lär inte få sysselsättningsproblem. Veden ska in i vebon. Det brukar vara kul. Ett tag åtminstone. Lilla rara söta kotten har fått en till minicoss. En blå. Av gubbens systerdotter. Vi ska hämta den till helgen. Fast det vet han inte än. Blir en kul överraskning. Den lilla röda spar vi till Kvitterill. Med den frenesi hon rattar trädgårdstraktorn med mig så blir hon en ypperlig liten crossarknutta då hon har åldern inne. Till dess får hon nöja sig med sin batteridrivna blå. Hoppas mamman tar dem med sig imorgon. Annars får vi hämta den. Lilla hon pratar så mycket om den så hon bara måste få ha den här. Den lilla blå är en liten batteridriven trehjuling. Lilla hon kallar den för :-" Min lilla blå crossare." Sötungen.
Jag hoppas jag kan räcka till för dem bägge två i veckan. Så ingen av dem känner sig förfördelad. De är så olika i ålder och behov. Inte alltid lätt. Vill inte Kotten ska känna att han får stå tillbaka bara för att han är äldre.
Nu e de dags krypa till kojs. Halvtolv e klockan..
Gonatt sommarnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar