Förgrömmade mygg!

På dan kryllar det av myror. På kvällen är det mygg. De är jätteettriga ikväll. Ska det bli regn? Nu har jag då donerat blod till en ny generation plågoandar. Det får räcka med blodgivning för ikväll. Jag ger opp. Istället för att gå och drömma och njuta av naturen ute får jag fäkta, slåss och bli stucken överallt. De är oblyga också de där gynnarna. Attackerar varhelst det passar dem. Det duger inte stå med rumpan i vädret och plocka grenar eller ogräs. Nu är det mörkt också. Å, de sista somrarna har jag liksom inte hunnit med sommarn. Det går mot höst på stört. Kvällarna mörknar. Jag vill inte. Inte än. Nog för att det är mysigt sätta opp och tända lyktor och lanternor. Jag har noja på sånt. Gubben har noja på att sabba dem. Fattar inte hur han bär sig åt. Han ser dem inte. Än råkar han komma åt dem med nått kvastskaft eller annat skaft eller så dammar han mattor så det bara dammar och flyger. Och lyktorna flyger oxå. Men de flyger i kras.....Äh, säger han. Vi köper nya! Jo, jag vet nog vem som får köpa dem. Han har ingen aning om vad de sista kostade heller. Det tyckte jag var onödigt tala om. Då var det inte läge för det. Hädanefter får det bli lågbudgetlyktor typ Dollarstore. Lika bra det. Fast de två sista ska jag mäta opp och ringa och fråga glasmästarn vad det kostar. Vill veta om det bär sig att beställa.

Mörkret, ja. Det blir ännu mörkare i en skog. Mer påtagligt. Har man livlig fantasi kan det bli väldigt spännande! Jag har massor med livlig fantasi. Men är inte ett dyft mörkrädd. Det är skönt. En kompis åt mig kom upp och hälsade på från storstan. Hon hade sin flicka med sig. Där vi bodde då, hade vi till och med belysning uti vägen och kring gården. Jag hade hästarna hemma . Jag och mina flickor skulle iväg på någonting och jag bad henne och flickan ge hästarna hö och vatten. Höet fanns i lidret och vattnet var bara att hämta inne och bära ut.

Iallafall, när vi kom hem hade de haft det döjobbigt. Hämta höet i ett mööörkt lider och gå i mööörkret till hästarna. Sen gå fleeera vändor med lite i en vattenhink och fylla en annan hink på plats för när hon fyllt en hink kunde hon inte lyfta den. Den var för tung!......?????!!!!.... Hoppsan. Det hade jag inte haft en tanke på. Den fulla hinken stod där den stod eftersom hon inte orkat rubba den. Nåväl, jag bar ner den och lämnade dem sen inte ensamma nån mer kväll. Inget mera vattenbärande heller. Arma människa. Att inte kunna lyfta en hink.... Nu var det en stor hink. Minst 15-20 liter. Men ändå....