I mitten på februari. Hm. Jag har ju tänkt ta mindre plats i flygplansstolen. Hur det nu ska gå till? På grund av inflammationen i hälen får jag inte promenera. På grund av inflammationer i axel och armbåge ska de inte ansträngas utan få läka ut. Det blir till att strypa intaget. Om jag lyckas? Det återstår att se.
Har packat ved. Gubben sa jag inte skulle hämta i vedbodan. Utan från det andra vedupplaget. Där är inte veden lika trevlig. Det är enorma klabbar i alla de längder och tjocklekar. Den är klumpigare att hantera och packa. Dessutom snöklädd så jag får slå av snön innan jag packar. Så idag fick jag erfara att det finns trevlig ved som är en fröjd att ta in och elda med och mindre trevlig ved som nästan känns som ett hafsverk. Jag hoppas den är torr. Det är så vansinnigt FEL att elda med fuktig ved. Jag kanske har nån såndär nerv, nån sorts ådra för ved? Jag är inte petnoga och jag är inte typ vedkunnig men ved som inte tas om hand är sorgligt att se. Fin ved är en fröjd. Då känner jag mig rik. Jobba med ved är tillfredställande. Avstressande. Berikande. Klyva ved är också kul. Jag går lätt till överdrift med att klyva veden till stickor. Bara för att det är så roligt. Åsså är det ju bra att ha tändved. Fast det är klart, det är ingen ekonomi i att ha allt i fjuttiga späntstickor. Jag får verkligen lägga band på mig när jag klyver. ;)
Redan som ung förundrades jag av morfars kusin Axels vedstapel. Den var alltid perfekt kluven, Sågad i exakta längder. Det var kluven långved, förresten. Jag frågade Axel hur i all världen han hade burit sig åt för att klyva så fint. Då kände jag bara till klyvyxan. Jag visste inte att det fanns något som klyvkilar. Axel visade mig klyvkilarna, yxan och släggan och berättade hur han tittade på den runda, långa biten, årsringarna och sen bedömde hur kilarna skulle slås in.
För en som kan, kanske det är en barnlek? För mig som är en total novis är det ett skickligt hantverk av en som kan sina saker.
Vad jag ännu inte vet är vad Axel gjorde med långveden? Kapade upp den? Det måste han väl ha gjort? Har faktiskt ingen aning. Ska fråga gubben, kanske han vet?
Nu är det dags för en stor kopp Rosegarden te!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar