lördag 18 april 2009

En slö-skön lördag

Sov faxist urdåligt inatt.
Hade så väldigt ont i magen. Kanske paprikan?
Nåväl, en kopp ingefärste till frukost rådde bot på det.
Underbart slippa den hemska värken.

Dagen var välfylld med lilla kvicka kvitterill,
och retsamma men snälla storebror.
Tog med båda när jag for och handlade.
Det gick bra. tro´t eller ej.

Förutom det där kundvagnsracet mellan välfyllda hyllor som nästan höll på att sluta i en kollision med en pensionärssnigel med rullator. Där fick jag förståss gripa in i sista sekunden för att avvärja olyckan. Åsså stövelkastningen då jag vände ryggen till. Plötsligt seglade det förbi rosa kittenstövlar i luften. Bror agerade "bollkalle". "stövelkalle"? Väldigt roande tydligen...

Man MÅSTE ha ögonen med sig när man inte hör. Ett tu tre så har de två hittat på nå´t kul. Den ena hittar på, den andra triggar. De turas om. Katastrofvarning! Charma pensionärer verkar också vara en populär sysselsättning. Kvitterill prrrratarrrr på och tanterna blir till sej. Tyvärr vet jag inte alltid vad som sägs. Men jag ser ju. Idel leenden = vokabulären är okej. Förskräckta blickar= inte okej!

När jag lastade in varorna i bilen satte lillasyster iväg. Hon ville prrrromenerrra merrra.
Storebror satte av för inhämtning av förrymd syster. Lilla hon snubblade och fick sitt första skrubbknä i år. Asfalt är hårt. Inte alls som snö.

På vägen hem hälsade vi på grannen med välkrattade gården och tittade på en vädur, en katt som inte ville vara med och tre hundar som absolut ville vara med. Saft och bulla till de små. Kaffe till utsjasade mig.

Väl hemma blev ett kärt återseende med utvilade mamman.
Idel pussar och kramar.

Nu ligger alla i sina sängar och sussar gott. Tror jag. Mamman har ett nära förhållande till mobilen. Den bekräftar hennes existens. Himmel. Jag törs inte ens tänka på vad som skulle hända om all telefoni lade av. Så många som skulle få rent abstinenspippi och haverera!

Du Mobil jag haver kär
ser till Dig som liten är.
vart jag mig i världen vänder
är du i mina händer
täckning kommer laddning går
Dig förnyar jag vartannat år

Slutsvamlat i natten.

2 kommentarer:

Jessica sa...

Haha du är så lejd. (Men ja, utan dator o mobil får jag spunk!)Kram!

norrskensflamman sa...

Kul att mormor får upp flåset då hon jagar små busfrön.Om man hade barnens energi vad mycket man skulle uträtta då.
Konstigt med mobiler egentligen,de sitter i var mans hand tycker jag.
Hur överlevde folket förr?Bra de finn i allafall.