När min lilla (stora) bortbyting dog så gick jag med i en.... vad kallas det... en föräldragrupp som förlorat sina barn. När jag gick med hade hon varit död i fem månader. Jag är fortfarande med men inte aktiv längre. Där finns det .... vad säger man... väldigt många barn som är änglar. Små barn. Stora barn. Vuxna barn. Nu efter snart sex år är det väldigt, väldigt,väldigt många barn. De har alla dött i olika omständigheter. Allt från vanliga sjukdomar, drunkning, slarv, kvävning, mord. elaka sjukdomar, små olyckshändelser, stora olyckshändelser. En del bara segnade ner. Allt.
Jag kan inte hjälpa att när jag VET allt detta, blir nojjig när inte allt är som det ska med de små och mamman. Om mamman har ont i magen, är jag rädd det är äggstockscancer. (Den är väldigt lömsk.) Är nån av de små ovanligt trött skulle jag helst vilja att en läkare tittade på dem bara för att konstatera att allt är normalt.
Det går ju inte. Men ändå.
För det går så fort när någon dör.
Det handlar om: Aldrig mer. För alltid.
Hur klarar man sånt. Jag vet inte.
Man klarar inte sånt. Man överlever.
Var mån om dig själv. Var mån om varann.
Gör något medans du/ ni kan.
Lev väl.
4 kommentarer:
Det är otroligt svårt att hitta "rätt" ord att skriva... Jag kan bara FÖRSÖKA förstå, för RIKTIGT förstår gör man inte förrän man varit i din/eran situation. Med de orden i bakhuvudet hoppas jag innerligt att jag aldrig kommer att RIKTIGT förstå....
Hon gjorde verkligen ett ordentligt avtryck i den här världen och jag är helt säker på att hon stormar fram och rör om i grytan där hon är nu också. :)
*massor med kramar från mig till dig*
Du sa det så "rätt" så.Det var väldigt fint skrivet av dig.
Ja, jag hoppas hon har kul var hon än är. *ler*
*Massor med kramar tillbaka till dig*
Å min vän vad jag känner med dig. Även om jag tack och lov aldrig behövt uppleva det du har och därför inte kan förstå hur det är.
Min sambo förlorade sin dotter för åtta år sedan så indirekt har jag fått lite inblick i hur det kan te sig.Känner att det du berättat och det jag läser är att din älskade ängel verkligen levde när hon levde.Jag tror också att hon lever på sitt sätt i sin himmel.Att hon har det bra och finns vid din sida när du behöver det.
Varma och hjärtinnerliga kramar sänder jag till dig min vän.
Jaa, det var då aldrig stillsamt och långtråkigt kring henne. ;-)
Tack för omtanken. Vill oxå ge dig varma hjärtinnerliga kramar.
Var rädd om dig nu. Gör nu något bra för dig själv idag. Nåt som DU gillar.
Skicka en kommentar